Recensenten är Lauri Karvonen, professor emeritus i statskunskap vid Åbo Akademi.

Att färdas med Stenbäck

Ett genomgående drag i Pär Stenbäcks essäer är hans stora beläsenhet. Stenbäck läser djupt och brett, och hans texter framtonar i hög grad som ett samtal med litteraturen

Vad gjorde du under coronatiden? Jag gissar frågan kommer att bli vanlig när pandemin slutligt gett med sig och restriktionerna avvecklats. Den ständigt aktive Pär Stenbäck kan för sin del redan besvara den: han har sammanställt en bok med essäer och reflektioner som han skrivit som ett slags "terapi under månaderna av nedstängning" (s. 8).

Bokens inledande kapitel presenterar resandet som ett övergripande tema. Författaren har rest omkring i världen mer än de flesta av oss, och en fascination för geografi och fjärran trakter har han bevarat alltsedan mycket unga år. Kapitlet beskriver hans resor under olika perioder av hans liv, men i övrigt figurerar resetemat inte särskilt konkret i boken. Snarare får man uppfatta det som en metafor: det är främst i tanken han reser i boken, hans långa karriär och liv ger honom ett perspektiv som bara tid och distans kan skapa.

Politik fjärran och nära

Den som läst Stenbäcks tidigare texter – inte minst hans kolumner i detta blad – känner igen viktiga delar av bokens tematik. Politikens evighetsfrågor – demokratins utsikter och problem, stormakternas roll i världen, spänningen mellan idéer och makt i politiken – inspirerar honom ständigt till nya reflektioner. Finländsk rikspolitik och Svenskfinlands nutid och framtid ägnar han likaså uppmärksamhet utifrån ett halvsekellångt personligt engagemang.

Ett genomgående drag i essäerna är författarens stora beläsenhet. Stenbäck läser djupt och brett, och hans texter framtonar i hög grad som ett samtal med litteraturen, där hans egna erfarenheter av politikens många sfärer får samspela med hans läsefrukter. Samtalet har ofta karaktär av en fri dialog med litteraturen; stundom närmar den sig monologformen. Ibland verkar tankarna söka sig fritt hit och dit, men författaren förmår alltid återvända till huvudtemat i respektive kapitel. Hans resonemang är inte alltid nya för den som är förtrogen med central statsvetenskaplig litteratur, men för andra läsare har de säkert ett allmänbildande värde.

Jag tilltalades särskilt av kapitlen om liberalism respektive idé- och maktpolitik i Finland. I det förra drar Stenbäck gränser mellan sin egen socialliberalism och andra sätt att använda ordet liberalism som han delvis är kritisk mot. I det senare lyckas han med det svåra och alltför sällsynta resonemanget varför andra partier än ens eget kan vara viktiga, inte minst givet den populistiska utmaningen.

Donner

Givet denna tyngdpunkt kring politikens fundamenta är det överraskande att Stenbäck valt att inkludera två kapitel – varav det ena det klart längsta i boken – om Jörn Donner. Stenbäck hade en långvarig och i många stycken nära relation med Donner. Ett behov att skriva av sig i detta avseende har han säkert känt. Dessutom finns det utan tvivel en betydande läsekrets som hyser ett vida större intresse för republikens långvarige enfant terrible än för teman som väcker en torr statsvetares förtjusning. Att kapitlen blir lästa är säkert; att de gör boken tematiskt mindre enhetlig är lika uppenbart.

Det första av kapitlen tecknar en bild av Stenbäcks "funktionella vänskap" (Donners ordval) med Donner. Herrarna hade genom åren ett livligt umgänge och företog långa resor tillsammans. Det andra kapitlet är en detaljerad genomgång av Donners politiska karriär. För den Donnerintresserade innehåller texten nyanseringar och nya rön, men vid genomläsningen höll jag först med hans egen bedömning att en så detaljerad redovisning kan kännas både "ansträngande och enahanda" (s. 121). Stenbäcks avslutande sammanfattning av Donners politiska karriär räddar dock detta kapitel, som annars skulle ha känts onödigt långt.

Pär Stenbäck har i ökande grad befäst sin position som politisk essäist, en genre där det inte är trångt om saligheten i Svenskfinland. De tre buden för god politisk essäistik är: behärska fakta, läs på och håll ett öppet sinne. Dem lever författaren upp till.

Lauri Karvonen